Rätoromaans spriak

Faan Wikipedia
(Widjerfeerd faan Rätoromaansk)
Tekst üüb Öömrang


Rätoromaans

Snaaket uun

SweitsSweits Sweits
Spreegern ca. 60'000 (Fulkstäälang 2000)[1]
Wedenskapelk
iindialang
Amtelk Stant
Amtspriak faan SweitsSweits Sweits
Spriak-Ufkörtang
ISO 639-1:

rm

ISO 639-2:

roh

ISO 639-3:

roh

Rätoromaans (rumantsch) as en romaans spriak an woort uun a Sweits uun di kantoon Graubünden (Grischun) snaaket.

Hat hiart tuup mä't Furlaans faan Friaul an't Ladiins uun Itaalien tu a Rätoromaans spriaken.

Uun a 1970er an 1980er juaren as Rumantsch Grischun üs gemiansoom skraftspriak iinfeerd wurden.

Ferdialang faan't rätoromaans spriak
uun di kantoon Graubünden.

Spriakwiisen[Bewerke | Kweltekst bewerke]

Di ferskeel tesken a spriakwiisen woort heer mä a iarst fees faan det faabel „Di raawen an di foos“ faan Jean de La Fontaine apwiset:

(Sursilvan)

Harke?/i L’uolp era puspei inagada fomentada. Cheu ha ella viu sin in pegn in tgaper che teneva in toc caschiel en siu bec. Quei gustass a mi, ha ella tertgau, ed ha clamau al tgaper: „Tgei bi che ti eis! Sche tiu cant ei aschi bials sco tia cumparsa, lu eis ti il pli bi utschi da tuts“.

(Sutsilvan)

La gualp eara puspe egn’eada fumantada. Qua â ella vieu sen egn pegn egn corv ca taneva egn toc caschiel ainten sieus pecel. Quegl gustass a mei, â ella tartgieu, ad â clamo agli corv: „Tge beal ca tei es! Scha tieus tgànt e aschi beal sco tia pareta, alura es tei igl ple beal utschi da tuts“.

(Surmiran)

La golp era puspe eneda famantada. Cò ò ella via sen en pegn en corv tgi tigniva en toc caschiel ainten sies pechel. Chegl am gustess, ò ella panso, ed ò clamo agl corv: „Tge bel tgi te ist! Schi igl ties cant è schi bel scu tia parentscha, alloura ist te igl pi bel utschel da tots“.

(Puter)

Harke?/i La vuolp d’eira darcho üna vouta famanteda. Cò ho'la vis sün ün pin ün corv chi tgnaiva ün töch chaschöl in sieu pical. Que am gustess, ho'la penso, ed ho clamo al corv: „Che bel cha tü est! Scha tieu chaunt es uschè bel scu tia apparentscha, alura est tü il pü bel utschè da tuots“.

(Vallader)

La vuolp d’eira darcheu üna jada fomantada. Qua ha'la vis sün ün pin ün corv chi tgnaiva ün toc chaschöl in seis pical. Quai am gustess, ha’la pensà, ed ha clomà al corv: „Che bel cha tü est! Scha teis chant es uschè bel sco tia apparentscha, lura est tü il plü bel utschè da tuots“.

(Jauer)

La uolp d’era darchiau üna jada fomantada. Qua ha’la vis sün ün pin ün corv chi tegnea ün toc chaschöl in ses pical. Quai ma gustess, ha’la s’impissà, ed ha clomà al corv: „Cha bel cha tü esch! Scha tes chaunt es ischè bel sco tia apparentscha, lura esch tü il pü bel utschè da tots“.

Rumantsch Grischun

La vulp era puspè ina giada fomentada. Qua ha ella vis sin in pign in corv che tegneva in toc chaschiel en ses pichel. Quai ma gustass, ha ella pensà, ed ha clamà al corv: „Tge bel che ti es! Sche tes chant è uschè bel sco tia parita, lura es ti il pli bel utschè da tuts“.

Itajeensk

La volpe era un’altra volta affamata. Vide allora su un abete un corvo che teneva un pezzo di formaggio nel becco. Quello mi piacerebbe, pensò, e gridò al corvo: „Che bello sei! Se il tuo canto è così bello come il tuo aspetto, allora sei il più bello di tutti gli uccelli.“

Latiinsk

Cum vulpes rursus esuriebat, subito vidit corvum abiete residentem et caseum in ore tenentem. Cum hunc sibi dulci sapore fore secum cogitavisset, clamavit ad corvum: Quam pulcher es! Cum tibi cantus aeque pulcher est atque species, tum es pulcherrimus omnium alitum.

Sjiisk

Der Fuchs war wieder einmal hungrig. Da sah er auf einer Tanne einen Raben, der ein Stück Käse in seinem Schnabel hielt. Das würde mir schmecken, dachte er, und rief dem Raben zu: „Wie schön du bist! Wenn dein Gesang ebenso schön ist wie dein Aussehen, dann bist du der Schönste von allen Vögeln.“

Öömrang

Di foos wiar ans weder hongrag. Diar siig hi üüb en tanebuum en raawen saten, diar en stak sees uun a nääb hääl. Det küd mi smääk, mend hi, an rooftet auer tu di raawen: „Uu, wat beest dü smok! Wan dü jüst so smok sjong könst üs dü ütjsjochst, do beest dü wel di smokst faan aal a fögler.“

Sölring

Di Fos wiar jens weđer hungerk. Diar saag hi üp en Taneboom en Raawen set diar en Stek Aast ön sin Neeb höl. Dit kür mi smak, meent hi, en da rööp hi tö di Raawen: „Uu, wat best Dü dailk! Wan dü jüst sa dailk sjung kenst üs Dü ütsjochst, da best Dü noch di Dailkst fan ali Fügler.“

Futnuuten[Bewerke | Kweltekst bewerke]

  1. Die aktuelle Lage des Romanischen, Kommentar zu den Volkszählungsresultaten (PDF)