Seite:Bremer Stacken I.djvu/52

Faan Wikipedia
Detdiar sidj as noch ei efterluket wurden.

[Automaatisk auerdraanj]

— 52 — •

Iast skall ick ham sai üb an Hiarbriad, hü manning
An Doler, Mark, Skalling an Säksling an Panning
Hi sallew well koostet me Scepter an Krün.
Könnst dü det un 'th Hod fu ? Un min wall 'th eg in.

Tu 'n ödern wall hi dann fan mi ha tu wedden,
Un hü lung Tidj dat hi a Welth feit amredden,
Nian Minüt allthletjet an nian allthaföll
Det, mennd 'r, wiar gor nanth; det wost ick jo well.

Dann skall ick sin Thoochter riad, wann hi mi fraget,
Man, wat det diar Riadels noch brucketer maget,
An Laanj, wat hi sallew mennth, at as a Wiard.
Ick badd di am Goddswall, heest iar so wat hiard?"

„Nanth öders î " repp Tjiddel, „det wall ick well klari.
Lian mi man Jaw Kleppken, Jaw Prückan Sumari ;
Dann stopi 'k an Heggen noch in för a Bück,
An dann san ick Jaw jo well naistenbi lick.

Wann 'k mi dann noch rocht an betj nöggen gläd ragi,
Me 'n düchtegen Daw a Nös bücket ruad magi
An üs I a Ugen ferdrei an a Stemm,
Dann wall 'k ham well narri. Lät mi man bitemm ! "

„U Tjiddel, könnst mi ütj a Knipp fu sodenning,
Meest un a Kaless well hennker tu da Könning."
Kurt eftert wurd Tjiddel tu 'n Präster ütjbuid
An un a Kaless tu da Pallast hennskruid.

Hirr sed nü di Könning so stjülleg tu trünin.
Sin Hoflidj stenn bäft ham, am ham tu bithinin.
Trinjam sed a Rädlidj, diar hiard un a Thing,
An Tjiddel broocht 's madden in madd un di Ring.