Seite:Bremer Stacken I.djvu/53

Faan Wikipedia
Detdiar sidj as noch ei efterluket wurden.

[Automaatisk auerdraanj]

- 53 -

„Nö!" spitet a Körming, „dü heest di jo weret!
Mi thankt üb din Ütjsenn, at Riaden det teret.
Heest loong eg so 'n Bück an so 'n Kann muar üs iar.
Wat könn ick nü koosti? Det lät mi ans hiar!"

„1 finj un a Bibel so 'n Kasus an Quästus,
För dörteg Jillstacken ferklappts üs Herr Kristus,
An, thoocht mi, moost I doch well manner wärs wes.
Ick höbi, I wurd mi diaram doch eg bös."

„So biljeg! Det wiar jo man njüggen an thwunteg!
Stenn 'th eg un a Bibel, wull 'k sai, ick ferstunn 'th eg.
Dü beest un a Spriak an a Skraft jo rocht widj.
Hü gaw mennst nü, könn ick a Welth trinjam ridj?"

„Wann I me da Sann ans tu Hächt ridj an skacket
Jaw Ridjer hain so, dat ar eg bäft ütjsacket,
San I un an Etmäl trinjam am a Welth.
Doch kän ick an Hingst, diar Jaw rian wechbifälth.

Graf Tele ha 'n Hingst; üb a Welth as nän beder;
Hi flocht üs 'n Laid troch Locht, Eerd, Ial an Weder,
Woort oller trät, hongreg of thasteg. Di Hingst
Brangt Jam trinjam un tri Minüten üb 't lingst."

„Föll Thoonk för sock an Hals- an Näkbregenridjen;
Diar awer as Ünrocht an Rocht üb bial Sidjen.
Wat hallept mi 't Stridjen ? Dü beest allterkluck.'
Witjstnü, wat ik theenk ? Könnst well troli, liaw 'k uck."

„1 theenk, an ik wadi, I liaw uck nanth fäster,
Us det di, di hirr för Jaw stünt, as a Präster.
Man lucki!" — Diar lig a Sumari an Prück
„Ick san jo man Tjiddel, a. Hörd bi a Dick."