Ualingels

Faan Wikipedia
Tekst üüb Fering


Koord faan dön Britisk Eilunen (802)

Det Ualingels Spriik (uk Angelseksisk; aanj nööm Ænglisc ['æŋ.glɪʃ] of Englisc) as det Ingels, wat twesken 550 an 1066 uun't Ingelun an a süüd faan't Skotlun snaaket wurd.

Det hed fjauer spriikwisen:

  • Kentisk, wat uun't köningrik Kent, uun a süüduast faan Ingelun snaaket wurd.
  • Northumbrisk, wat uun't köningrik Nuurdhumbrien, uun a nuurd faan Ingelun an a süüd faan Skotlun, snaaket wurd.
  • Mersisk, wat uun't köningrik Mersien, uun a maden faan Ingelun snaaket wurd.
  • Waastseksisk, wat uun't köningrik Wesseks, uun a waast faan Ingelun snaaket wurd.

Gramatik[Bewerke | Kweltekst bewerke]

Ualingels nöömer haa fjauer kaasen: noominatiif, akusatiif, geenitiif an daatiif.

  • Tu bispal: īeġland „eilun“ an frēond „frinj“:
Faal Iantaal Muartaal Iantaal Muartaal
noominatiif īeġland īeġland frēond frīend, frēondas
akusatiif īeġland īeġland frēond frīend, frēondas
geenitiif īeġlandes īeġlanda frēondes frēonda
daatiif īeġlande īeġlandum frīend, frēonde frēondum

Bispal[Bewerke | Kweltekst bewerke]

Faan Beowulf (twesken det 8. an 11. juarhundert):

  • Gewiton him ðā wīgend / wīca nēosian / frēondum befeallen, / Frȳsland gesēon, / hāmas ond hēaburh.
„Kaam am a kriigern / at aran tu schüken / faan frinjer beruuwert, / Fresklun tu sän, / a hüsing an huuchborig.“